Under 1800-talet skedde två större utflyttningar av gårdar. Vid den första 1805 flyttades Barkars, Göras, Smeds, Bävers, Christophers, Snickars, Gubbs, Kungs och Spiks gårdarna från Bengtshedsbyn till Hillersboda. 10 år senare följdes de av Erikpers och Olers och avslutades under 1830-talet med Jonspärs och Larsinius. Den andra stora utflyttningen, huvudsakligen till Sundänget och Liljansnäs kom i samband med laga skifte 1858 - 1860.

Utvandringen är en annan faktor som påverkat invånarantalet i byn. Åren 1868 -1929 lämnade 129 personer Bengtsheden för det stora landet i väst. Toppåren 1868 - 70 flyttade 36 st. 1946, året efter andra världskrigets slut, då jordbruket fortfarande var huvudnäringen i byn hade antalet hästar minskat till 33 medan mjölkkornas antal ökat till 161. Den brukade åkerarealen uppgick då till 186 ha.

I takt med jordbrukets avveckling som påbörjades under 1950-talet, har stora åkerarealer återplanterats eller igenbuskats med skog. Vid årsskiftet 1991 - 92 drevs mjölkproduktion på tre gårdar. Antalet kor hade då minskat till 39, vidare fanns 62 kalvar, 22 får, 2 grisar samt 20-talet rid- och travhästar. Bengtsheden är en av Svärdsjös större byar. Som framgår av rubrikerna på den efterföljande gårdsbeskrivningen har varje bydel sitt eget namn.

Vid årsskiftet 1991 - 92 hade Bengtsheden 263 innevånare."

Citat ur "Gårdarna i Bengtsheden" från Boken om Vår By, 1992.

Välkommen!

"Genom åren har Bengtsheden i likhet med samhället i övrigt genomgått stora förändringar. Tidigare var här en utpräglad jordbruksbygd där varje enskild familj till stor del tvingades leva på den avkastning som den egna gården gav. När de första bosättarna kom till Bengtsheden är obekant. 1539 fanns här emellertid fem gårdar som bedrev jordbruk.

1571 hade antalet utökats till åtta, därav troligen Janols som den första i Bengtshedsåkern. Enligt skattelängd över Älvsborgs lösen för samma år fanns sammanlagt på dessa gårdar 7 hästar, 108 nötkreatur, 128 getter, 43 får samt 18 svin. Det stora antalet kor verkar imponerande. Deras mjölkproduktion var emellertid låg, 15 - 20 gånger mindre än vad dagens kor producerar. I takt med att invånarantalet ökade, ökade även antalet kreatur. Enligt ett sockenstämmoprotokoll från 1856 fanns då 56 hästar, 162 kor varav 56 kalvar, 532 får och 426 getter.

Historien om Gamla Affären

Historien om gamla affärn i Bengtsheden - En personlig betraktelse

Undertecknad som fått i uppdrag av Bygdegårdsföreningen att skriva om hur vi, några ungdomar från Uppsala köpte och byggde om affären i Bengtsheden, vill här ge sin bild av vad som hände med byggnaden och folk som bodde där mellan åren 1978 - 1991.

Förutom mig själv var det Imla Hagström, Jan Åslund, Ulla Berg och Hans Isaksson, alltså 5 kompisar som beslutade att köpa ett större hus på landet eftersom vi hade tröttnat på stadsliv och lägenheter. Alla spelade folkmusik och hade bildat en liten grupp som hette "Hemma bäst". Det var väl mest Janne, som själv är från Dalarna, som drev på att vi skulle leta hus i Dalarna och det var ju samtidigt folkmusikens förlovade land så det var ju inte så långsökt. Janne och Ulla, som då var ett par, samt Hans, var på väg från Borlänge med cykel till Bingsjöstämman och tittade bl.a. på ett hus i Övertänger men fastnade för affärn i Bengtsan som Hemköp just hade lagt ner och som skulle säljas. Efter att ha varit och tittat på huset och besökt Erik Hedlund och familjen Ax som då bodde i lägenheterna, slog vi till och köpte huset på hösten 1978. Vi tänkte flytta dit till sommaren -79. Vintern och våren använde vi till att bygga om lite och rusta. Vi behövde ju mera plats än de två lägenheterna så vi började med att riva ut allt som hade med själva affären att göra. Det var skåp, mjölkkyl, kylrum och lite annat som fick stryka med. Hans hade lite planer på ett litet slöjdsnickeri som han sedan startade på bottenvåningen (Snickerboa) Därför ändrade vi i affärsdelen så att det blev en lämplig lösning.

När vi slutligen flyttade upp -79 var det sommar och eftersom Imla och jag väntade barn, (Åsa) och eftersom jag redan hade två barn i skolåldern (Petter f 1971 och Malin f 1973) tog vi mellanvåningen i besittning. Hans bodde i ena vindsrummet och Janne och Ulla i det andra. Vi hade Erik Hedlunds gamla kök gemensamt vilket vi hade byggt ut till att omfatta även hans vardagsrum. Säkert Bengtshedens största kök. Erik Hedlund själv flyttade till jordvåningen hos Erik och Berta Smårs, och Ax flyttade till Boda.

Den gamla oljepannan rev vi ut och med hjälp av Skommar Erik gjöt vi en sockel till en modernare vedpanna. Därefter eldades det med ved för brinnande livet! En timmerbil med släp per år gick det åt till uppvärmningen. Janne fick Uno Lönn att ta fram en gammal ritning på ett vedkap som hade tillverkats nere i smia förr i tiden och svetsa ihop en ny. Den användes sen till vedkapning i alla år och finns kvar än idag.

Vi insåg snart att de fyra skyltfönstren med enkelglas i affärsdelen var en stor energitjuv. Vi köpte då två stora isolerglasrutor av Hemköp i Mora och körde hem dessa 2 x 2 m stora rutor på en släpvagn. Dessa rutor klöv och skar Gullvar Stadig till och monterade.

Imla och jag fick ganska snabbt jobb som lärare i kommunen och Janne, som hade tröttnat på förskolan, fick jobb på Boda Sågverk. Ulla fick förskollärarjobb i Falun. Hans vikarierade som slöjdlärare och sålde små träleksaker, namnskyltar och skärbrädor som han tillverkade Vi var väl inte några grönavågenvärstingar, men lite kaniner och höns skaffades. Janne och Ulla hade två hundar. Andreas Bjurman var ofta över till vår hönsgård och roade sig med att reta upp vår tupp med sin käpp. Den tuppen blev, på grund av detta, så småningom terrorist och avrättades för att vi skulle få lugn och ro på gården. Bjurman han bara skrattade. (Fler historier om Bjurmans intresse för våran tupp kan Janne Åslund berätta.) Själv hade jag biodling som jag startade tillsammans med Jan-Erik Bergh på den tiden som han bodde i Lass-Knuts.

Vi hade lite vaga planer på att bygga om hela huset redan från början, men det dröjde ett tag innan vi satte planerna i verket:

1980 blev Hans tvungen att flytta upp till Umeå av familjeskäl och sedermera separerade Ulla och Janne, så ett tag bodde bara Imla, jag och Janne i huset. Hans Isakssons och Ulla Bergs andelar såldes sen till ett par från Falun som hette Björn Jonsson och Lena Andreasson. I samband med det hade planerna på den stora ombyggnaden blivit klara och med hjälp av en arkitekt från Uppsala ritades huset om till tre lägenheter. Hans dog flera år senare i Umeå i en drunkningsolycka i Umeälven.

Den stora renoveringen startade på sensommaren 1982 och det var HePe byggs dåvarande ägare Alf Hedlund och Leif Lindgren som fick anbudet. Den gamla eternitfasaden revs och ersattes med träpanel. Alla fönster byttes ut. Taket fick nya betongpannor och de gamla skänktes och såldes åt olika håll. Några tog Gunnar Hedlund reda på och lade på taket till Hedbergs stuga i Liljansnäs. Vidare inreddes den jättelika vinden, som i sig är två våningar hög, till lägenhet. Hela affärsvåningen omdisponerades med rum, badrum och kök med vedspis.

Huset målades rött med vita markeringar och förseddes med balkonger i tre våningar rakt över den gamla affärsingången. Björn och Lena bodde på bottenvåningen, jag och Imla på mellanvåningen samt Jan Åslund högst opp. Sen klassades huset om till hyreshus med andelslägenheter. Björn och Lena hade två barn som hette Jon och Gunnar.

Under byggtiden gick Janne på utbildning till fiolmakare i Leksand. Det höll på några år, så han hyrde ut sin lägenhet under tiden till ett par som hette Björn och Lotta. Även förre stadsarkitekten Håkan Olsson hyrde av Janne ett tag.

Efter några få år sålde Björn och Lena sin lägenhet på nedre botten till Rolf och Aini Norin. Hon och hennes två barn, Moa och Jon, flyttade efter ett tag och Rolf bodde ensam kvar. Numera bor Aini i Isala. Efter utbildningen flyttade Janne hem och mot slutet av 80-talet blev han ihop med Ebba Carlqvist med vilken han gifte sig och fick två barn, Helena (numera Tea) 1989, och Anders 1991. De bor fortfarande kvar i huset.

Imla och jag fick Åsa 1979, Ylva 1982 och Tove 1990. Som alla "är födda" i Gamla Affärn. 1991 beslöt Imla och jag att skaffa oss något eget och köpte Nyströms gård av Ramon Perez och Birgitta Larsson. De köpte i sin tur vår lägenhet på mellanvåningen och på så vis hade vi bytt bostad med varandra. Birgitta hade då en hemmavarande son som heter Magnus Wennman. Han blev senare fotograf på Expressen.

Några episoder från vår första tid i byn

Vi upplevde att vi blev väldigt väl mottagna när vi kom till Bengtsheden. Vi lärde snabbt känna massor med folk. Vi hade t.ex folkdanskurs, med Jan-Erik "Bergen" Bergh som ledare, i affärsvåningen (före ombyggnaden) där vi säkert var ett 20-tal deltagare. När Ulla, Janne, Imla och jag fyllde 30, (1980), ordnade vi med ett sjudundrande 120-års-kalas i samma lokal. Det var också välbesökt. Och eftersom nästan alla i Gamla Affärn spelade folkmusik spelade vi upp midsommarstången på Larssons sjöland i flera år. Under dessa år bars stången genom byn från Gamla Affärn anförd av oss spelmän. Ibland brukade vi ha logdans på bl. a. Hedbergs, Bengtsheds och Lindströms logar. Folk i byn har alltid från första stund bjudit in oss till olika begivenheter såsom 40-års-kalas, byfester, hundens dag och liknande.

Det man brukar säga om att det är svårt att komma in i en by på landet, stämmer inte med Bengtsheden i alla fall. Det är förmodligen en myt.

Vi var ofta till Smårs och i deras trädgård hann vi faktiskt med att spela några gamla Svess-Jan-låtar för Oskar Hedlund medan han levde. Hjälpsamheten i byn var det heller inget att klaga på. Så fort man hade något praktiskt problem så fanns det grannar med goda råd eller med direkt hjälp vare sig det gällde gamla dörrar, barnpassning, julgranar, grävning, vvs-problem eller trädgårdsskötsel och mycket annat. Gök-Erik hade fin kontakt med vår dotter Åsa och renoverade också upp en gammal barnspark som han gav till henne. Något år fick vi lite fläsk av honom när han hade slaktat grisen som han hade i den lilla stian. Han visade oss också var vi kunde ta ström till vedkapen. Nämligen på stolpen vid brevlådan. Det var nog inte vår ström, upptäckte vi snart, för uttaget monterades snart ner av belysningsföreningen och hade visst använts till byns julgran. Vi hoppas att detta brott numera är preskriberat.

Vid vedsvängen hade vi alltid besök av ett gäng med äldre herrar nämligen Andreas Bjurman och "de fyra Erikarna": Erik Hedlund, Erik Smårs, Gök-Erik Eriksson och Skommar-Erik Gustafsson. Våra döttrar pratar om dem fortfarande, nästan som sina far- eller morföräldrar.

Eftersom Imla och jag flyttade från affärn 1991 så får någon annan ta stafettpinnen och skriva vidare om folk och fä i huset från och med 1992.

Erik Lindborg -2007